Text & foto: Eva Wiklund
Trolsk natur, milsvid utsikt och spännande grottor. Allt det och mer därtill bjuder den värmländska vandringsleden Rövarleden på. Eva Wiklund tog sällskap av två väninnor och vandrade från gruva till sluss.
Man kan nästan se både troll och älvor framför sig här.
Att vandra är ett populärt nöje året runt. Särskilt fint är det förstås när solen skiner och naturen står i blom.
– Att vandra är som att meditera, lugnet som finns ute på en vandringsled är svårt att hitta någon annanstans, säger Kristina Elmström.
Elisabeth Vingård i Hornkullens silvergruva.
Tillsammans med Elisabeth Vingård tar vi oss an Rövarleden – som löper från gruva till sluss. Hornkullens Silvergruvor norr om Nykroppa blir vår startpunkt och Elisabeth är inte sen att följa guiden genom de mörka gruvgångarna. Här hittade Gustav Vasas son 53 ton ren silvermalm under ett och samma år på 1500-talet. I drygt 100 år låg gruvhålen under vatten, men idag kan Dunderkammaren och Tors Hål besökas tack vare några entusiaster i föreningen Nykroppas framtid.
– Vilket ställe! Tänk att man faktiskt fått upp silvermalm här, säger Elisabeth som har sin sommarstuga i trakten. Med den som utgångspunkt brukar hon och maken Ulf vandra alla lederna i trakten.
– Det är ett perfekt sätt att varva ner. Eftersom det finns ganska mycket svamp efter lederna brukar det bli många naturliga pauser, säger hon.
MYTOMSPUNNA RÖVARKULORNA
Efter den råkalla luften i gruvan slår vårvärmen emot när vi går Rövarleden söderut. Första delen är behagligt lättvandrad. På andra sidan riksväg 26 blir naturen mer trollskogsbetonad och på den lilla bron över Prästbäcken stannar vi en stund för att riktigt ta in naturen.
Vi fortsätter upp mot Ulverudsberget där folk i trakten vallade boskapen förr i tiden. Efter ledens enda tuffa uppförsbacke får vi belöning med en vidsträckt utsikt. Strax därefter kan man göra en ganska lång avstickare upp på häftiga Bockfallshöjden. Där är utsikten över Storfors total, men just idag går vi istället vidare mot vindskyddet ovanför lilla Ulverudstjärnen.
Några hundra meter längre ner är det Kristina som tar stora kliv upp på de gigantiska klippblocken. Vi har nått de mytomspunna Rövarkulorna där det sägs att rövare bott för att stjäla silver och mat i bygden. En skröna gör också gällande att ett par torpare gömde en bortrövad piga här. Hur som helst är området speciellt med mossbevuxna stenar, grottor, stora klippblock och en liten porlande bäck.
– Man kan nästan se både troll och älvor framför sig här. Det vore en perfekt plats för en utomhusteater, säger Elisabeth.
VACKERT KULTUROMRÅDE
Vi vandrar nedåt mot Bjurbäckens slussar. Kulturområdet med den gamla kvarnen, smedjan och stenbron från 1800-talet är en av de vackraste platserna efter leden. Sista biten går vi längs den nyklippta kanalbanken.
Vi pratar om hägrande räksmörgåsar på caféet, och konstaterar att den här delen är både vacker och vilsam. Strax nedanför fiket ligger de tre slusskamrarna där kanotister och båtfarare ibland kan få slussa till italienska arior så att det ekar mellan slussväggarna.
– Jag älskar mitt jobb och jag vill sprida glädje, förklarar den skönsjungande slussvakten Marco de Abreu. Själva känner vi oss också glädjefyllda och nöjda. Kristina konstaterar att 13 kilometer känns i fötterna.
– Men jag klagar absolut inte. Tänk på dem som grävde den här kanalen och slussarna för hand för snart 200 år sedan. Då kunde man nog prata om trötthet, skrattar hon.
