Text & Foto: Eva Wiklund
De var papporna som ville hitta ett roligt sätt att umgås med sina döttrar. Ett antal år och flera extradöttrar senare siktar pingislaget från Storfors på att bli bäst i Sverige.
Det som började som ett sätt för oss att umgås på pappa-dotter-vis blev så småningom träningspass flera gånger i veckan
Nytt. Spännande. Och massor av uppmärksamhet. Så sammanfattar Josefin Hulth och Anna Bergquist året 2008. I det lilla samhället Storfors förberedde sig då en liten bordtennisklubb för ett stort steg. 17-åriga Anna och 16-åriga Josefin var på väg upp från division 1 till elitserien, som Pingisligan hette då. Tidningarna skrev, radion gjorde reportage, hela bygden samlade in pengar, Sportspegeln kom på besök och sagan om de båda tränarpapporna som coachade döttrarna ända upp på högsta svensk nivå spreds över Sverige. Allt hade börjat i kommunhusets källare där Storfors BTK än idag har sin träningslokal.
– Det som började som ett sätt för oss att umgås på pappa-dotter-vis blev så småningom två timmars träningspass flera gånger i veckan, berättar Anders Hulth, pappa till Josefin. Det skulle bli en framgångsformel med fina placeringar både regionalt och nationellt.
– Under värsta tonårstiden bytte vi ibland tjejer med varandra när vi coachade på tävlingar. Det blev mindre strider så, skrattar Tomas Bergquist, pappa till Anna. Tjejerna minns också tonårshormoner och hårda träningspass väl.
– Man vågade ju ta fler fajter med sin egen pappa, säger Anna.
BOR HEMMA HOS HULTHS
När klivet upp i elitserien närmade sig hade papporna förstärkt laget med tre norska tjejer. Under spelhelgerna bodde allihop hemma hos familjen Hulth, och tränarna deklarerade att de nu fått flera ”döttrar”. Bosniskan Sonja Obradovic, som var med redan då, ser fortfarande fram emot helgerna i Storfors.
– De har varit som en extrafamilj för mig. Storfors känns som hemma, säger Sonja. I årets trupp spelar förutom Sonja även Cristina Sava från Rumänien, Audrey Mattenet från Frankrike, Filareti Exarchou från Grekland och Rachel Moret från Schweiz. Flera av dem spelar även i sina länders landslag. För varje år har laget spänt bågen lite hårdare. En silverplats i Pingisligan och brons i SM är bästa resultaten. I år har man vittring på ännu högre valör. När finalen i Pingisligan avgörs i maj så hoppas man att den spelas i Storfors. Tomas Bergquist är den som oftast hittat nya talanger att värva till laget. Men hur går det till för att få spelare? Några feta kontrakt kan den lilla klubben inte locka med.
– Vi brukar leta fram spelare som är riktigt bra och som vi tror kommer att passa in socialt och sedan bara fråga dem. Eftersom vi har ett bra lag med skön stämning sprider sig ryktet, säger han.
STORT PUBLIKSTÖD
I Storfors har laget med åren fått en ljudlig och stor publik.
– Folk hojtar och klappar händerna, ropar namnen på tjejerna och följer varje boll. Spelarna känner att de får ett otroligt stöd, säger Anders Hulth. Idag möter de ursprungliga pingisstjärnorna, de som var med och tog det stora klivet upp i Elitserien, med varsitt barn på armen. Med växande magar lämnade Anna och Josefin plats för andra spelare i laget, och nu greppar Felix och Elias med tvååringars nyfikenhet både racket och boll och lyckas få in några slag. Anna och Josefin finns fortfarande med i klubben och dömer ofta matcher på hemmaplan.
– När jag sitter där mitt i tävlingshettan kan jag längta efter att få vara med igen., säger Josefin. För Anna, Josefin och deras pappor väntar kanske också ett nytt äventyr. Efter de senaste årens frånvaro har spelsuget ökat.
– Vi pratar om att börja om tillsammans i distriktsserierna. Mest på skoj – som en pappa-dotter-grej, skrattar Anders Hulth.
